Kampen om petroleum mellan England och Förenta staterna
Kampen om petroleum. Mellan England och Förenta staterna.
(Brev till Hufvudstadsbladet.)
Paris, 3 januari.
Meclan den stora publikens uppmärksamhet abserberas av ~den röda faran”, det tyska skadeståndet, avrustningsfrugan, Orientproblemet och andra utan tvivel spännande aktualiteter gör den sig föga reda för betydelsen av den världskamp sem pågår om petroleum. Litet var vet, att petroleum rivaliserar med kolet som ett av de viktigaste'råämnena. Man har bört talas om vissa internationella konventioner rörande petroleum. Så har Frankrike slutit en överenskommelse med England, därvid franska eftergifter i Mindre Asien betalats med löften om petroleum från Mesopotamien. I själva verket gällde det ett dilemma för Frankrike; valet mellan England eller Förenta staterna. Fördraget om petroleum betydde signerandet av ett ekonomisnt vasallskap.
Alla stater, små som stora, äro intresserade i det petroleumkrig, som begynt mellan England och Förenta staterna och vars utgång är oviss. Visserligen existerade rivaliteten i fråga om petroleum redan före det stora världskriget- Den ir.de till och med våren 1914 tagit en akut karaktär. Men detvax under kriget som naftans och dess biprodukters ofantliga roll i det moderna livet blev uppenbar och som regeringarna insågo nödvändigheten att utan dröjsmål ta itu med problemet. Knappt var också freden med Tyskland sluten förrän stormakterna började kapplöpningen till petroleumkällorna.
Före kriget var det icke fråga om att petroleum skulle kunna ersätta kolet. Herre över haven ej blott emedan det ägde de största krigs- och handelsflottorna, men också emedan det ägde flera kolstationer vid alla sjövägarna än alla andra stater tillsamman var England tryggat. Vad brydde sig Londons Citymän om att det mäktiga nordamerikanska ~Standard Oil" tävlade med bolagen i Bakuregionen eller om att „Rcyal Dutch” tillförsäkrade den tyska industrien holländska Indiens petroleumproduktion. An mindre bekymrade de sig cm Rumäniens, Galiriens och Madagaskars petroleumhandel. Engelska industrien hade ju sitt behov tillgodosett genom de brittiska bolag, som exploaterade petroleum till gångarna i Egypten, på Ceylon och i Birma. Det var användningen av en underprodukt av naftan, „mazout”
eller ~fuel oil” för de av tysken Diesel uppfunna motorerna, som ledde till en industriell revolution. Man vet, hur sjöfarten först bemäktigade sig uppfinningen och använde den att börja med på mindre, sedan, i den mån de nya motorerna förbättrades, på större båtar, slutligen på krigsflottorna. Handeln hade dubbel fördel av användningen av mazout, som kostade mindre än kol och tager mindre plats, alltså lämnar mer utrymme för varutransporten, varav följa billigare fraktsatser. Faran var allvarsam för brittiska handeln och flottan. De engelska ångarna exporterade kol från moderlandet och importerade utländska produkter vid återresan, vilkas transport sålunda kostade engelsmännen mindre än frakten på utländska fartyg, som på utresan icke förde en så fördelaktig produkt som kolet ombord. Det var tack vare kolhandeln som engelsmännen alltid betalat exotiska varor billigare än andra nationer.
Engelsmännen dröjde ej heller att adoptera mazout på. sina fartyg. Standard Oil levererade dem dylik, men för att icke betala tribut til! Förenta staterna utvecklades de små brittiska bolag, som ä‘gde-8 av de engelska Rotschildarna i Kaukasus och Rumänien, av ~Shell Transport”, ~Mexican Eagle”, ~Bnrmah C. .y” etc. Englands herravälde hade under ett seke! uppehållits tack vare det engelska kolet. Skulle Londons ledarskap
övergå i andra händer? Skulle Förenta staterna överflygda Storbritannien?
Kriget fördröjde problemets lösning men visade också dess ofantliga räckvidd. Man upptäckte, att icke blott sjöfarteu meu också automobihsmen och aviationen äro ofantliga konsumenter av petroleumprodukter. Allt talrikare bli de industrier, som äro beroende därav. Redan vid krigets början fann man att tillgången på petroleum var oumbärlig för kampens fortsättande. Krigsindustrierna och i synnerhet krigstransporterna, för vilka ju järnvägarna äro otillräckliga, behövde petroleum. Det blockerade Tyskland led mycket av bristen därpå, i det man där blott disponerade Galiziens och Rumäniens produktion. De allierade hade icke blott sina egna utan också Amerikas produktion att tillgå, och det mäktiga holländska bolaget „Royal Dutch”, som avskurits frän sitt tyska klientel, gick över på engelska sidan och blev ett anglo-nederländskt bolag. Så kunde lord Curzon i ett tal kort efter vapenvilan 1918 förklara, att „de allierade ha hemfört segern på strömmar av petroleum”. Lorden sade verkligen icke „strömmar av blod” och talade icke på en bolagsstämma. Paradoxen ville väcka åhörarnas uppmärksamhet på en viktig faktor, som publiken förbisett. Vid krigets utgång stod England inför Amerikas supremati.
Det kunde ej bli tal om att renoncera från sekelgamla maritima traditioner därför alt kolet höll på att detroniseras av en produkt, som England saknar och dess kolonier blott aga föga av. I de fem världsdelarna fanns det petroleumförande trakter och petroleumbolag, som icke stodo under amerikanskt inflytande. Det gällde att få dem under brittisk kontroll och detta så snabbt, att amerikanerna icke märkte det eller rtande lägga hinder i vägen. Men det var ett finanspolitiskt företag, som svårligen kunde passera obemärkt.
Tiå finansiärer, sir Marcus Samuel och sir Ernest Gassel samt en framstående ingsniör, John Cadman, begynte under lord Curzons ledning omge Standard Oil med ett nät av rivaliserande kompanier. För att insöva amerikanernas vaksamhet intog Sbell- Transport en mot engelska regeringen oppositionell hållning och överflyttade större delen av sina operationer till Amerika, där man 1 politiska kretsar gladde sig åt att en konkurrent uppträdde til! Standard Oil, vars monopol ansågs som en fara för landet. Sbell- Transport köpte med sina nya amerikanska aktieägares pengar betydande petrcleumfält i Förenta staterna men opererade framför allt utom Förenta staterna, i Mexico med „Mexican Eagle”, på Trinidad, i Venezuela, Kolumbia, Nicaragua och Guatemala «amt
berövade därigenom Förenta staterna deras petroleummonopol för sjöfarten i Panamakanalens omedelbara närhet. Shell-Transport utvecklade därpå och ombildade sina gamla förbindelser med Royal Dutch, som definitivt ställde sig under brittiskt beskydd som medlem av engelska petroleumringen. Med dessa två stora truster förenade sig de andra brittiska bolagen, så att England icke blott blev oberoende ar Förenta staterna utan kunde småningom tvinga dem att köpa petroleum i London till det pris engelsmännen ville sätta. Denna situation blottades helt oväntat tv sir John Mtckay i en artikel i Times, vilken i Amerika slog ned »om en bomb. Man beslöt där, att upptaga kampen p& alla områden, även det politiska och diplomatiska. Amerikansks regeringen åberopar ånyo Monroedoktrinen mot Englands inblandning i de amerikanska kontinenternas ekonomiska liv. Man vägrar erkänna England» monopol på petroleum i Mesopotamien, Palestina, de forna tysk» kolonierna och i Persien. Man sjiftar nya lagar mot utländska bolag i Förenta staterna. Men framför allt sättas alla staternas finansiella och ekonomiska resurser i verksamhet för att krossa den engelska gruppens sak. England har genom kriget tillintetgjort den tyska konkurrensen. Nu står det inför en fientlig amerikansk konkurrens. Sedan
några år bygga amerikanerna handels och krigsfluttor, som drivna med petroleum skola uppväga de engelska. Man säger öppet i Washington och New York: Om engelsmännen icke frivilligt avstå från anspråken på supremati skola Förenta staterna veta att tvinga dem.
Av Frankrike begära amerikanerna, att det icke i petroleumfrågsn ställer sig vid Englands sina. Båda de rivaliserande trusterna söka vinna de europeiika staterna för sig och frågan är för dessa, om de finna sin fördel i att gå med den engelska ringen eller icke. Till och med i franska politiska kretsar diskuteras möjligheterna att avstå den överenskommelse, som negocierats med Lloyd George i fråga om petroleum. Samtidigt med att telegrammen från Amerika tyda på att man där icke är obenägen för en generell avrustning telegraferas att energiska åtgärder mot den engelska petroleumkonkurrensen förberedas. Så förklarade marinministern Daniels den 28 december, att petroleum borde reserveras för staterna» handels- och krigsflotta. Han framhöll, enligt telegrammet, att andra nationer bränna amerikansk petroleum och spara »ina egna resurser därav. Detta tillstånd måste upphöra, och han ämnade föreslå nationalisering av petroleum, kol och valtenfalL Detta är aista fasea i petroleumkrigetr