Glødehode eller dieselmotordiskusjonen
Fra Teknisk Ukeblad nr 15 - 1933
Den ,,dødsdømte”” glødehodemotor er seiglivet.
Den av professor Lutz dødsdømte (hendøende) glødehodemotortype (kfr. «Nidaros» for 23. aug. 1930) får i
«Teknisk Ukeblad» nr. 12 i år av herr Lutz” assistent, ingeniør Geelmuyden, den «opreisning» at den får rangere i annen klasse.
Dersom herr Geelmuyden som kritiker hadde rangert i 1. klasse, hadde naturligvis «den hendøende» måttetprise sig lykkelig over denne forfremmelse — i hvertfall finne sig i den.
Herr Geelmuydens opsett røber imidlertid, som neden for skal vises, et såre mangelfullt kjenskap til emnet. Når hans opsett allikevel har opnådd plass i T. U.s spalter, trenger det derfor også nærmere belysning. —
Det er unødvendig for mig å tilbakevise herr Geelmuydens kritikk av laboratorieingeniør Stokkes artikler. Disse er så godt underbygget at de står for herr Geelmuydens kritikk. Ingeniør Geelmuyden har imidlertid, som nevnt, også vært så uvøren å påta sig rangsplaseringen, og herunder og under andre betraktninger er han kommet i skade for å avsløre sig som amatøren der spiller spesialistens rolle.
Et målt brennstofforbruk på ca. 225 g pr. HK/time for en glodehodemotor forbauser herr Geelmuyden i den grad at han finner det tvilsomt. Så tvilsomt endog at han simpelthen ser bort fra dette måleresultat under utarbeidelsen av det diagram som han på foranledning av professor Lutz har opsatt.
Hadde herr Geelmuyden vært faglig orientert, hadde han ikke behøvet å anse tallet for tvilsomt. Glødehodemotorer av samme type arbeider nu med så lavt brennstofforbruk som ca. 200 g pr. HK/time. Beklageligst og besynderligst er dog herr Geelmuydens påstand om at glødehodemotorens svakhet bl. a. er vanskeligheten ved å beherske glødehodets temperatur ved varierende belastninger. Dette var en gang en vanskelighet. — Den blev ikke overvunnet ifjor eller for 2 år siden, men for mere enn 10 år siden.
Enkelte fabrikker hadde også overvunnet denne vanskelighet for 15 til 16 år siden. — I 1920 fantes tallrike
glodehodemotorer som bhadde et minimum tomgangsomdreiningstall på adskillig under 100 pr. min. og med maskimal belastningsomdreiningstall på 550. Innen disse grenser var man fullstendig herre over tidligere nevnte vanskeligheter. De var konstruktivt og praktisk over vunnet.
Undertegnede har gjennem måneder, så tidlig som 1919—20, egenhendig prøvet 1-evlindrede 20—26 HK glødehodemotorer med minimums tomgangsomdreiningstall ca. 60 pr. min. (kir. også «Skibsbygning» nr. 4—1921).
Det vil av ovenstående forståes at herr Geelmuydens anfersler for omhandlede punkter ikke godt kan taes alvorlig. Det må tvert imot antaes at hans anforsler ikke engang er helt troverdige for ham seiv, men snarere — som han selv har forklart i et annet eksempel —at en bestemt «velvilje» kan skape et hvilketsomhelst resultat. — Som ingeniør burde imidlertid herr Geelmuyden benytte sig mindre av velvilie og heller i større utstrekning bruke kjensgjerningene som utgangspunkt når det gjelder bedømmelse. og kritikk — iallfall hvis hans kritikk skal
tåle å bli belyst.
Uli Worm-Petersen,
ingeniør,
*
Glødehodemotoren — Dieselmotoren.
I anledning av diskusjonen glødehode-motorer kontra Diesel-motorer har ingeniør Stokke ved sin artikkel i
«Teknisk Ukeblad» i begynnelsen av februar eller slutten av januar (heftet er dessverre forlagt) ment å bevise, at tangentialkreftene på vevtappen er meget variablere ved Diesel-motorer — f. eks. også ved Ellwe-motoren -— enn ved nogen glødehode-motor. Av dette utleder han igjen, at glødehode-motorene skulde være så meget bedre enn en hvilkensomhelst Diesel-motor. Som representant for Ellwe-motoren har jeg avholdt mig fra å delta i diskusjonen, idet dette kan bli tatt som partsinnlegg for en spesiell motortype og derfor ikke passer i T. U.s spalter. På den annen side føler jeg mig overbevist om, at fremtiden vil vise at de norske motorfabrikker blir nødt til å gå over til kompressorløse Diesel-motorer, hvis de ønsker å følge med i konkurransen.
Hvad jeg ønsker å påtale er dog, at ingeniør Stokke i sin artikkel ikke bruker riktige opgaver. Efter ingeniør Stokkes artikkel skulde man tro, at en glødehode-motorskulde ha et like høit om ikke høiere effektivt middeltrykk enn en Diesel-motor. Jeg skal tillate mig å spørre herr Stokke hvilken glødehode-motor det er som har et «normalt» effektivt middeltrykk på 3,45 kg/cm?. På den annen side har ingenior Stokke selv under provning av Ellwe-motoren på Høiskolen målt dens maksimale effektive middeltrykk til 4,13 kg/em?.
Oslo, den 27. mars 1933.
Per Mordt,
M.N.L F.
Fra Teknisk Ukeblad nr 18 - 1933
Tändkulemotor och Dieselmotor.
I «Teknisk Ukeblad» av den 2. februari 1931 har Maskiningenjör Ivar Stokke skrivit en artikel med titeln «Svinghiulet ved glødehodemaskiner og kompressorløse Dieselmaskiner» i vilken han utgår från ett påstående som år påtagligt vilseledande. Författaren påstår att tåndkulemotorn har högre medeltryck än Dieselmotorn. Författaren har påtagligen med avsikt valt ett exempel där detta var fallet, men exemplet utnyttias på det sättet att man får den uppfattningen att så alltid är förhållandet, vilket ej är riktigt. Författaren har valt en tändkulemotor med medeltrycket > 3,5 'och en Dieselmotor med trycket > 3,5, båda tvåtakt med vevkulspolning.
Att inreglera en Dieselmotor så att man får ett så lågt medeltryck är ingen svårighet. Men jämförelsen blir allt annat än allmängiltig.
För tvåtakt tåndkulemotorer med vevkulspolning torde indikerade medeltrycket kunna såttas till 3,5 å 4,0, för tvåtakt Dieselmotorer med vevkulspolning till 5,0 å 5,5 och for tvåtakt Dieselmotorer med båttre spolning till 6,0 äå 7,0. För fyrtaktmotorer kan åven råknas med 6,0 ä 7,0. Räknas med dessa mera normala värden förlorar Herr Stokkes slutresultat i sista spalten av hans utredning mycket av sin allmängiltighet och kvarstår endast som resultat av ett extremt specialfall.
Man får av Herr Stokkes utredning den uppfattningen att han söker efter argument för att framhäva tändkulemotorns fördelar framför Dieselmotorn. Nu är det iu i regel så att varje verktyg är bäst lämpat för vissa arbeten, men sällan lämpat för allt. Den sedan mer än ett tredjedels sekel i Norge och Sverige tillverkade tändkulemotorn har varit och är alltiämt till stor nytta. Den har dock på de användningsområden där den länge varit självskriven under senare år fått besvärande medtävlare bland annat i Dieselmotorn. Huru denna tävlan kommer att utfalla kunna vi ej säga idag. Det finnes inom tekniken liksom inom den levande världen en kamp förtillvaron med ett hårt och obönhörligt «urval», vilket ej låter sig ändras genom vilken argumentering som helst.
Lika möiligt som det är att tändkulemotorn bibehåller sin rangplats, lika möiligt år det att denna maskin ut tringes av Dieselmotorn. Men en sak torde man i denna kamp för tillvaron kunna såga med såkerhet. Skall tåndkulemotorn ha utsikter att i långden bestå i kampen för tillvaron måste den utan att bliva mera komplicerad eller svårskött dock bliva mindre primitiv och undergå en snabbare utvecekling ån hittills varit fallet. Att denna utveckling måste gå i riktning mot Dieselmotorn torde åven vara mer ån sannolikt.
Storången den 10 april 1933.
E. Hubendick,
prof. ved Tekniska Högkolan, Stockholm.
De beste fiskerbåtmaskiner.
Ingeniør Stokkes såvel som hans venn, ingeniør Worm-Petersens, grovheter lar jeg ligge, da de ingen interesse har for det foreliggende spørsmål og vel egentlig kun slår tilbake mot dem selv. Så lenge ingeniør Stokke beholder sine «naturlige grunner» for den omstridte forbrukskurves form for sig selv, fastholder jeg min kritikk.
Jeg er fullt klar over verdien av en stor kraftreserve ved fiskerbåtmaskiner, kun mener ieg at den kan kjøpes for dyrt og at den er uforenlig med en høi normalydelse. Dessuten har dens betydning tildels blitt sterkt overdrevet. Ingeniør Stokke henviser mig med hensyn til dette spørsmål til «Teknisk Ukeblad» 1930 nr. 32, s. 355. Her doserer jo herr Stokke nøiaktig min mening, kun med noget andre ord. Da de absolutte mekaniske tap er temmelig konstante uavhengig av ydelsen, så synker den mekaniske virkningsgrad ɳm med synkende ydelse. Der for vil en maskin med lav normalydelse være mindre økonomisk enn en med høi sådan under ellers like for
hold.
Ingeniør Stokkes spørsmål til mig angående «kjempesvinghjul» har ganske riktig skaffet mig en del funderinger. Jeg aner nemlig ikke hvad herr Stokke sikter til. Med hensyn til Bolinder-motoren skal jeg bemerke folgende: Da jeg av ingeniør Worm-Petersen likeoverfor mine anførsler fra herr Stokkes forsøksprotokoller blev henvist til å «bruke kjensgjerninger som utgangspunkt», ytret jeg min forbauselse. Når nu ingenior Stokke selv betegner disse som «sviktende grunnlag» med «utelatelse av vesentlige fakta», må jeg visstnok revidere min opfatning. Efter således å ha redusert verdien av sine egne forsøksdata, sier så ingeniør Stokke noget ulogisk:
«Nettop fordi disse motorer er prøvet av mig, skulde herr Geelmuyden være uhyre forsiktig med å bygge på andre anførsler enn mine egne»!
Men fra spøk til alvor. I den offisielle prøveprotokoll for Bolinder-motoren står ikke med et ord anfert at der er prøvet mer enn ett svinghjul. Hvis der allikevel også hadde vært prøvet med et annet enn det anførte, så foreligger en uforsvarlig skjødesløs protokollering fra ingeniør Stokkes side. ;
Der er ved laboratoriet prøvet en Bolinder-motor, hvorved der er anført to svinghjul, men det er ikke fra denne prøve jeg har hentet mine forsøksdata.
Herr Stokkes kritikk av tachogramverdiene var jeg forberedt på, og jeg er enig i at Bolinder-motoren med sin frislagregulering her har et handicap. Derfor tok jeg ved avlesningen av tachogrammet heller ikke hensyn til de svingninger som fremkom p. g. a. frislag og som meget tydelig kan bemerkes i diagrammet. Allikevel tok jeg min resetvasjon. Når herr Stokke videre har forutsatt et høiere midlere trykk for glødehodemotoren enn for Diesel-motoren, så svarer disse verdier henholdsvis til den høieste og den laveste som er konstatert ved oljemaskin-laboratoriet. Derfor mener jeg hans sammenligning av maskin-typene på dette grunnlag ikke er reell.
Derfor fremkom også mitt innlegg i diskusjonen. Når endelig herr Stokke triumferende konstaterer at de høieste trykk også ved glødehodemaskinen optrer i dødpunkt, skal ieg kun bemerke at ieg ikke har og heller ikke et øieblikk har tenkt å benekte det. Hvis herr Stokke forsøkte å forstå meningen med min bemerkning, vilde det gå op for ham at det ikke hadde nogen interesse i denne forbindelse. Spørsmålet den beste fiskerbåtmaskin er imidlertid underkastet mange innflytelser og kan på utviklingens nuværende standpunkt ikke avgjøres ved en diskusion. Derfor har jeg også avholdt mig fra å ta bestemt standpunkt til de to maskin typer som typer betraktet.
J. Geelmuyden.